Storbritannien | Mello bloggen

Mello bloggen

Annons

Storbritannien

Flag_of_the_United_Kingdom_svg

Storbritannien! Ett av mina favoritländer, inte bara Eurovisionväg utan i Europa och ja världen överlag. Jag gillar England, har själv varit i London två gånger och är väldigt förtjust i landet, både deras kultur, turismen och inte minst musiken som kommer därifrån. Herregud, Storbritannien eller ja England som musikland är ju helt fantastiskt. Det har kommit så otroligt mycket bra musik därifrån, och mycket av den musik jag lyssnar på till vardags är brittisk musik. Med sådana otroliga namn som The Rolling Stones, Rod Stewart, One Direction, Bonnie Tyler, Cher Lloyd, Little Mix, Ed Sheeran och Coldplay så är det inte konstigt att Storbritannien ligger i framkant när det gäller musik.

1957, ett år efter att den första tävlingen gått av stapeln deltog Storbritannien i Eurovision Song Contest och från 1959-1961 lyckades man knipa en andraplacering varje år. 1962 och 1963 kom man på fjärde plats. 1964 och 1965 blev det återigen andrapats för landet. Men så 1967 kom den då. Den första segern. Sandie Shaw vinner med Puppet on a String. Framgångarna fortsätter året därpå, och man blir tvåa, 1969 vinner man igen med Lulu och Boom Bang-a-Bang en av mina favoritvinnare. Och ja egentligen så fortsätter dessa framgångar ända fram till dagens moderna Eurovision Song Contest.
Fem vinster har det blivit för lande, och förutom med Sandie Shaw och Lulu så har man även vunnit 1976 med Brotherhood of Man och Save Your Kisses For Me. 1981. Bucks Fizz och Making Your Mind Up. Den senaste vinsten 1997. Katrina and the Waves med Love Shine a Light.
Trots att man inte vunnit flest gånger så är dock Storbritannien ett av de alla mest framgångsrika länderna i tävlingen och har den hittills bästa totalpoängen i tävlingen, totalt 3804 poäng har man fått sedan starten. Detta kanske kan bero på att landet har fler andraplaceringar än någon annan, otroliga femton gånger(!) har man kommit tvåa.

Men de senare åren har det dock gått lite trögt för landet, det har inte blivit några vidare placeringar trots att man sedan 2011 försökt genom att skicka någorlunda store namn. Då, 2011 alltså, skickade man gruppen Blue, en grupp som sattes ihop 2001 av X Factor grundaren Simon Cowell men som tog en paus några år senare och återförenades 2009. 2012 skickade man Engelbert Humperdinck och 2013 Bonnie Tyler. Dock tyckte jag att både Blue och Bonnie Tyler var bra, eller jag kanske är mer förtjust i Bonnie Tyler som artist än i hennes låt för den var ganska tråkig.
Innan jag hörde låten som Storbritannien skickar i år var jag egentligen lite grinig på låtarna som man har skickat de senaste åren, just eftersom att man nu har så otroligt många bra unga artister och grupper. Ta bara One Direction, Little Mix, Cher Lloyd och Ed Sheeran. Otroliga inom musik allihopa och har stora framgångar just nu. Och så skickar man bara gamla avdankade musiker som inte kommer någonvart i tävlingen. Och efter finalen 2013 läste jag en artikel om Cowell var intresserad av att ta fram en artist till Eurovision. Jag har inte hört mer om detta men tyckte att det var en fantastisk idé, det var ju trots allt Simon Cowell som coachade One Direction i X Factor och dom tar ju världen med sin musik och ger sig i skrivande stund ut på sin andra stora världsturné, Where We Are Tour. Även om One Direction kanske inte är så passande för Eurovision just nu så då jag tror att de är alldeles för stora för det så hoppades jag lite på några av mina andra favoriter, Little Mix, Lloyd eller Sheeran. Någon av dessa blev det inte för 2014.
Utan den som ska representera Storbritannien i Eurovision Song Contest i år blir 27-åriga Molly Smitten-Downes. Med en låt skriven av henne själv tillsammans med svenske Anders Hansson. Storbritannien tillhör “The Big Five” och är klara i final redan. Men jag kan säga att jag ser otroligt mycket fram emot att få se Molly framföra sin Children of the Universe i Köpenhamn.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=-wFUPCkmlOo[/youtube]

Det här blev ett väldigt långt inlägg känner jag nu, och helt klart är det inte än.
Först ska jag bara berätta lite om vad jag tycker kring låten. För det första ska Storbritannien ha en stor applåd för att man väljer en ny ung sångerska att representera landet, och ingen gammal räv som de senaste åren. Det tycker jag är fantastiskt. Och jag tycker att den här låten är otroligt bra. Hon har ju en skitbra röst, jag älskar att lyssna på hennes röst och det känns helt rätt tillsammans med låten.

För första gången på några år tror jag att Storbritannien kommer att ha en chans att vara med och slåss i toppen. Jag har bara en riktigt bra känsla kring henne, låten och ja allting egentligen. Det känns som att det stämmer precis, att de är helt rätt år och rätt tillfälle. Och rätt för vaddå? För att vinna? Ja kanske. Även om Storbritannien inte ligger högst på oddslistorna så ligger de inte sist heller, och jag tror att det här är en låt som juryn kommer att skjutsa upp på poängtavlan. Nästa år är det den 60:e Eurovision Song Contest. Och det skulle kännas ganska otroligt om den skulle sändas från typ London. Det skulle bli minnesvärt verkligen.

Men skulle man inte lyckas bra med det är konceptet så finns det nog inget annat val än att skicka… nu säger jag det – och jag menar det:
One Direction^^

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats